ja det är väldigt mkt tankar just nu. Fick ett samtal från Ängelholms sjukhus idag, dom hade fått ett återbud så undrade om jag kunde komma på torsdag. Såklart ska jag det, är ju inte lätt att få tider. Men nu börjar alla tankar eftersom jag kommer dit redan nu. Kommer jag få op? Kommer den ske innan eller efter sommaren? Jag lär ju inte tacka nej om jag får en för jag behöver verkligen hjälpen. Men jag vill ju jobba hela sommaren så någon stans hoppas jag att de inte blir förrän hösten. Kommer jag kunna träna under läkningstiden? ja det är en hel massa frågor. Nu på onsdag ska jag även gå till kuratorn bland annat att prata om ryggen och alla tankar med det plus en hel del annat. Läkaren ville ju dock sjukskriva mig i 6 månader när jag sökte för att jag inte orkade med mig själv längre. Hoppas verkligen på att få hjälp att lära mig stressa av och allt vad dom kan hjälpa mig med. Sådana här alternativ är jag helt öppen för. Mediciner är bara i nödfall. Ja jag fick ju sömnpiller, men jag tar så sällan jag kan. Tröttar ut mig med att sitta uppe en hel natt i stället. Vet inte när jag skrev sist. Men har ju blivit visad andra tärningsformer på gymmet, dom känns verkligen gött kan jag lova, riktigt bränner i musklerna. Jag vill ju verkligen ner i målvikten även om de verkar ta tid. Men ja ibland tappar jag motivationen lite, bland annat med att jag får lite depphumör med skadan och att även stressen spökar in. Ja ni tror väl jag är helt jävla psyksjuk. Men ja då får ni faktiskt tro det. Jag erkänner för mig själv att jag behöver hjälpen och är bered på att ta den hjälpen som finns. Jag klarar inte det själv. Sen har jag även underbara vänner som finns för mig när de väl gäller, även jag kanske inte alltid visar eller säger det. Men jag tror dom vet vilka dom är. Dock försöker jag inte kräka så mkt vid dom, dom har egna problem att orka med. Tack för ni lyssnade på mitt kräk. Och massor av kramar till er som finns till för mig, stöttar mig, lyssnar på mig och bara är. <3 kram